Johan-Olov-sällskapet

Johan-Olov-sällskapets tidigare ordförande, Göte Norstedt, gick bort under sommaren 2020. I förra inlägget finns ett minnesord över Göte, av Mats Eklund.

Vid det försenade årsmötet den 3 oktober 2020 fick Johan-Olov-sällskapet en ny ordförande, Lars Hjertner, mångårig medlem och framgångsrik Johan-Olov-ambassadör.

Här ser vi Lars Hjertner tillsammans med sällskapets tidigare ordförande, Göte Norstedt, på Johan-Olovdagen vid Johan-Olovs barndomshem, Tvåbo, i augusti 2014.

År 1995 fick Lars Hjertner utmärkelsen Årets Mästersmed och motiveringen löd så här:

Ingen, utom författaren själv, har spridit mer kunskap om Johan-Olov och hans författarskap till flera människor än årets mästersmed. Trots sin ungdom tolkar han med stor ”bruklig” känsla och äkta inlevelse, Johan-Olovs texter och figurer. Med sin föreställning av ”Änglaknäpp” visar Lars Hjertner inte bara prov på stor skådespelarkonst och musikalitet utan han berör dessutom åhörarna på ett starkt sätt och gör texten mer tillgänglig. Denna succéartade föreställning, som började ta form i Skansenframträdandet 1994, har visats på ett stort antal platser i Sverige, men även utomlands. Lars Hjertner har vidare, på ett förtjänstfullt sätt, spridit kunskap om Johan-Olov Sällskapet genom att presentera sällskapets medlemsblad ”Slaggstänk” under sina turnéer.

Lars Hjerter presenterar sig också i det senaste numret av Slaggstänk, som just har gått ut till medlemmarna.

                                                                                                                                       Av Mats Eklund

En av sällskapets medlemmar, Gunnar Englund, bidrar också med ett Göte-minne:

Så minns jag Göte

Göte var elektriker. Och Griffel, det vill säga medlem av målargruppen Grifflarna. Själv var jag varken eller, men elektriciteten fascinerade mig och Göte lärde mig fundamenta. Han var hos oss och röjde upp på Ängsbacken när någon gjort en misslyckad installation. Särskilt väl minns jag att jag som åttaåring fick klart för mig att effekten i en belastning var lika med spänning gånger ström. Och eftersom Göte sagt det så var det så.

Jag beslöt att testa. Om spänningen var lika med noll så måste ju en kortslutning utveckla noll watt? Eller? Det blev kolsvart i köket på gamla skolhuset vid Ängsbacken. Så jag måste fråga Göte om det fanns undantag från den där regeln. Han förklarade tålmodigt att regeln nog var okej, men att det satt en säkring i kretsen. Han sa inte ”för att idioter som du inte ska elda upp huset” men det är en bra sammanfattning. Så där lärde jag mig lite mer av Göte, igen.

Här sitter Göte längst fram till vänster, vid en träff med Grifflarna. Bilden är tagen på Ängsbacken troligen 1948

Jag lärde mig lite mera under åren och det förde mig runt världen som specialist på elektriska drivsystem och historien om Göte, mig och säkringen var både uppskattad och till viss pedagogisk nytta.

Det dröjde innan vi sågs igen. Lite åldrade, men Göte mindes att jag hade varit ovanligt frågvis och gladdes åt att historien var spridd över stora delar av världen. Vi pratade förstås om krämpor och där var vi överens – bara man slapp hamna ”på hemmet” så skulle man nog klara sig. Och, om jag förstått saken rätt, så klarade han sig från ”hemmet” och fick sluta sitt intensiva och omväxlande liv efter en kortare tids ”kravlighet”. Jag vet inte vad som tog honom till slut – men han var tydligen till glädje hela vägen.

                                                                                                                               Gunnar Englund